Vilka gudar trodde grekerna på
Till deras .
Den grekiska gudavärlden bestod av ett stort antal gudar och gudinnor som lydde under himmelsguden Zeus herravälde. Några grekiska gudar. Litteratur: När grekerna var små hade de redan hört många myter om gudar och hjältar som berättades av de äldre. Varje stadsstat hade sina speciella gudar. Istället var det diktare och orakel som återgav detaljerna i den mytologiska världen och deras konsekvenser för människorna.
Olympens tolv grekiska gudar – vad var de gudar för? -
Det märkliga med dessa karaktärer är att de är mycket mänskliga. Några av de viktigaste gudarna var Himmelsguden, Zenas och hans fru; Hera, Havsguden Poseidon och underjordens och . De gamla grekerna trodde därför på många olika gudar och andra varelser.
De grekiska gudarna skiljer sig därför stort från Gamla testamentets gud + Läs mer M. De olika grekiska folken tillbad de tolv viktigaste gudarna (Zeus, Hera, Hestia, Poseidon, Apollon, Artemis, Afrodite, Ares, Hefaistos, Athena, Hermes och Demeter – med tiden även Dionysos) men dessa gudar kunde ha olika uppenbarelser på olika platser. Religon: Grekerna trodde på att det fanns olika gudar. Till de .
I den grekiska mytologin betonas människans litenhet men också hennes höghet och förmåga att fatta egna beslut. Det är alltså förmodligen inte så att den grekiska mytologin entydigt återspeglar ett religiöst system som existerat vid någon specifik tidpunkt. Grekiska gudar Under antiken var kunskapen om världen begränsad.
Myternas ursprung var redan på Hesiodos tid förlorat i ett dunkelt förflutet. Dessutom utgjorde mytologin redan tidigt i antikens Grekland källmaterial för drama och konst, och dess betydelse som en samling allegorier är alltså ungefär lika gammal som mytologin som vi känner den idag. Dess mångfacetterade värld och gestalterna i den kan sägas återspegla dels det faktum att den grekiska religionen saknade sådant som heliga skrifter i modern mening och trosartiklar, men också graden av litterär bearbetning och ett heterogent geografiskt område som gränsade till många andra kulturer.
De ansågs ha sin boning i de tempel som vanligen var uppförda på stadens akropol (som Akropolis i Aten). Religionen var en viktig del i grekernas vardag I antikens Grekland hade religionen många olika yttringar. I mötet med andra kulturer upptogs främmande gudar vilka sammansmälte till olika, mer eller mindre koherenta, gudomliga gestalter på de grekiska öarna och i de grekiska stadsstaterna.
Navigeringsmeny
Berättelser om kosmiska katastrofer där människornas värld ödeläggs, och om världens slutliga undergång, lyser också i stort sett med sin frånvaro visserligen fanns en flodvågsmyt om Deukalion , men den tycks ha spelat en underordnad roll och omnämns sällan; den är också dåligt integrerad [ 2 ] med de andra myterna om världens ursprung, som annars ger en sammanhållen och logisk bild.
När berättelserna senare nedtecknades antog de en form som återspeglade mellanliggande historiska skeenden och kulturella skillnader mellan olika delar av den grekiska världen. Några av de viktigaste gudarna var Himmelsguden, Zenas och hans fru; Hera, Havsguden Poseidon och underjordens och dödens gud Hades. Del från en målning av Raphael (–). I de babyloniska skapelsemyterna, liksom i den bibliska, är människan gudomens tjänare och kan straffas hårt och utan pardon om hon agerar på egen hand.
Dessa kunde . De främsta grekiska gudarna bodde på berget Olympen. Som vi känner den idag, nedtecknades den grekiska mytologin först av Hesiodos i Theogonin [ 1 ] , f. Vilka gudar trodde man på under antiken?
Grekiska gudar namn
Relativt få forskare har uppmärksammat denna frånvaro av berättelser av ett slag som brukar finnas i de flesta religioner. Berättelsen om Antigone och hennes trotsande av övermakten byggde till exempel på antydningar i de gamla sagorna men den tillspetsade utformningen i Sofokles drama är rimligen skapad av Sofokles själv. Man kunde till exempel söka hjälp i mystiska och halvt magiska kulter.
Det finns en risk att samlade framställningar av den grekiska mytologin kommer att inkludera många berättelser och versioner som utformats av berömda författare i klassisk tid t.
Olympens tolv grekiska gudar styrde Grekland
En påfallande lucka i den klassiska grekiska mytologin, jämfört med många andra, är att den inte tycks ha haft någon väl etablerad tradition om människosläktets uppkomst. Den engelske religions- och filosofihistorikern G. Kirk föreslog [ 3 ] att orsaken, när man ser att grekerna - både under mykensk tid och senare - annars ivrigt lånade från kulturerna i Västasien och Egypten , kan vara att de redan under mykensk tid kände en stark motvilja mot den polarisering som de orientaliska kosmiska myterna förutsatte: människorna ses där som gudarnas slavar, som oändligt underlägsna de odödliga och bundna till deras nycker, som inte får ifrågasättas.
I viktiga frågor kunde man vända sig till orakel för att få råd. Eftersom våra kunskaper om grekisk kult är ofullständiga, i synnerhet för äldre tid, är det också osäkert i vilken mån myterna någonsin har varit nära knutna till kulten och förklarat särskilda kultiska bruk. Den grekiska religionen saknade förkunnare och profeter. Grekisk mytologi är en samling mytologiska berättelser som innefattar såväl svarssägner och skapelseberättelse , mytologiska beskrivningar av äldre historiska händelser som rent sagostoff.
Deras namn - Zeus, Ares, Afrodite och så vidare - har blivit en del av det stora grekiska arvet av myter och sagor som vi har i Europa. Någon moralisk kritik mot gudarna är inte möjlig, även om vissa texter i Gamla Testamentet längre fram försiktigt kunde ställa frågan om Guds motiv.
Religon: Grekerna trodde på att det fanns olika gudar.